Hej mitt namn är Gigz och jag är en rottweilervalp på nio månader!
Idag tänkte jag beskriva mitt liv som valp till min matte Emma.
Vi vaknar var morgon av att Emmas alarm piper, då vet jag att det är dags att gå upp, det har jag lärt mig! Emma är inte alltid så snabb upp utan brukar trycka på "snooze", vilket jag anser är väldigt onödigt!
Jag hatar att snooza, jag är pigg, vaken, redo 15 sekunder efter mattes alarm har gått igång!
Dock är jag en snäll valp, jag låter henne snooza men inte utan att ha gett mig tillkänna genom att pipa några gånger, hon får ju för allt i världen inte missa mig! När hennes alarm går igång för andra gången då vet jag att nu, NU ska vi UPP! Jag kan inte längre stilla mig utan piper nu hejdlöst och far omkring på min sovplats för allt vad jag är värd.
När matte är uppe rusar jag fram till henne, brakar in i hennes ben och pussar henne godmorgon. Det är viktigt med pussar, jag har ju inte sett henne på sisådär 7-8 timmar! Som jag har saknat henne! Nu får det dock vara färdigt med pussar, jag är superhungrig och springer så fort benen tillåter ut i köket, rundar hörnan och bort till min mat-och-sovplats.
Jag skyndar mig så fort benen bär, men det gör inte matte inte, nejdå!
Matte, HON ska på toa, starta kaffe, ta på sig linser, ta fram min matskål, ta upp min mat ... Allt detta ska hon göra och jag måste vänta på min plats. Behöver jag säga att jag klagar? Jag klagar så högt så högt, men bryr hon sig? Inte det minsta. När matte är färdigt med allt sitt, då får jag mat! Ååååh vad jag älskar min mat!
När vi ätit går vi ut, och när vi varit ute brukar vi åka i bilen. Jag älskar bilen (efter min mat, jag älskar min mat allra mest) vi åker till stallet var dag, och där har jag lärt mig att det finns morötter! Och det vill jag ha! Förut fanns det grankvistar i stallet, men det finns det inte längre, jag undrar var de tog vägen?!
När vi är hemma från stallet brukar matte äta mellanmål, och jag vill också ha mellanmål! Matte är snäll och gör mellanmål till mig också, jag vill göra allt som matte gör. Jag får inte gå in i köket utan jag ska vara på min plats, men matte är så långsam så jag måste gå dit och skynda på henne, fast att jag inte får.
Egentligen förstår jag inte alls varför jag inte får vara i köket, där finns ju massor med godsaker, och jag hade gärna hjälpt till med nosen!
En gång buffade jag på matte när hon drack kaffe, så hon spillde ner sig.
Det var inte riktigt meningen.. Men åter till mellanmålet!
När vi ätit mellanmål brukar vi göra olika saker, ibland är vi hemma och leker, ibland ska matte jobba och då följer jag med och vaktar bilen. En väldigt viktig uppgift om ni frågar mig. Bilen måste vara i exakt samma skick som när matte gick, det tycker jag är viktigt. Därför skäller jag på alla som kommer för nära, det har jag lärt mig alldeles själv.
När matte jobbat färdigt åker vi hem, bilen är i exakt samma skick som när hon gick så jag är nöjd. Mycket nöjd!
När vi är hemma igen brukar matte hänga upp tvätt. Väldigt märkligt tycker jag, varför ska det hänga så högt uppe? Jag brukar dra ner hennes strumpor och underkläder till henne igen, men då blir hon sur på mig. Hon brukar ta tag i strumpan som jag har i munnen och säga "loss".
Jag vet vad det ordet innebär, men jag vill ju bara hjälpa till!
Jag tittar på henne med stora stora ögon, och öronen så långt bak jag bara kan. Matte brukar säga att jag ser ut som en sälunge, det tycker jag låter gulligt så jag fortsätter att se ut så. Matte brukar pussa mig på nosryggen och mellan ögonen, det är det mysigaste jag vet, för då vet jag att hon älskar mig!
Matte älskar mig lika mycket som jag älskar mat.
Idag har varit en bra kväll ska ni veta, matte vispade grädde och då har jag lärt mig att jag får slicka visparna efteråt! Oj oj oj så gott det var.
Nu har jag inte tid att skriva mer, för jag och matte ska gå och lägga oss.
Ni vet, man måste ju gå och lägga sig för att den där klockan ska ringa på morgonen, och ni vet vad den innebär nu va? MAT!
Som avslut får ni se min absolut bästa selfie som jag tog häromdagen när det var snö. Jag älskar snö, efter mat.
/Gigz
Idag tänkte jag beskriva mitt liv som valp till min matte Emma.
Vi vaknar var morgon av att Emmas alarm piper, då vet jag att det är dags att gå upp, det har jag lärt mig! Emma är inte alltid så snabb upp utan brukar trycka på "snooze", vilket jag anser är väldigt onödigt!
Jag hatar att snooza, jag är pigg, vaken, redo 15 sekunder efter mattes alarm har gått igång!
Dock är jag en snäll valp, jag låter henne snooza men inte utan att ha gett mig tillkänna genom att pipa några gånger, hon får ju för allt i världen inte missa mig! När hennes alarm går igång för andra gången då vet jag att nu, NU ska vi UPP! Jag kan inte längre stilla mig utan piper nu hejdlöst och far omkring på min sovplats för allt vad jag är värd.
När matte är uppe rusar jag fram till henne, brakar in i hennes ben och pussar henne godmorgon. Det är viktigt med pussar, jag har ju inte sett henne på sisådär 7-8 timmar! Som jag har saknat henne! Nu får det dock vara färdigt med pussar, jag är superhungrig och springer så fort benen tillåter ut i köket, rundar hörnan och bort till min mat-och-sovplats.
Jag skyndar mig så fort benen bär, men det gör inte matte inte, nejdå!
Matte, HON ska på toa, starta kaffe, ta på sig linser, ta fram min matskål, ta upp min mat ... Allt detta ska hon göra och jag måste vänta på min plats. Behöver jag säga att jag klagar? Jag klagar så högt så högt, men bryr hon sig? Inte det minsta. När matte är färdigt med allt sitt, då får jag mat! Ååååh vad jag älskar min mat!
När vi ätit går vi ut, och när vi varit ute brukar vi åka i bilen. Jag älskar bilen (efter min mat, jag älskar min mat allra mest) vi åker till stallet var dag, och där har jag lärt mig att det finns morötter! Och det vill jag ha! Förut fanns det grankvistar i stallet, men det finns det inte längre, jag undrar var de tog vägen?!
När vi är hemma från stallet brukar matte äta mellanmål, och jag vill också ha mellanmål! Matte är snäll och gör mellanmål till mig också, jag vill göra allt som matte gör. Jag får inte gå in i köket utan jag ska vara på min plats, men matte är så långsam så jag måste gå dit och skynda på henne, fast att jag inte får.
Egentligen förstår jag inte alls varför jag inte får vara i köket, där finns ju massor med godsaker, och jag hade gärna hjälpt till med nosen!
En gång buffade jag på matte när hon drack kaffe, så hon spillde ner sig.
Det var inte riktigt meningen.. Men åter till mellanmålet!
När vi ätit mellanmål brukar vi göra olika saker, ibland är vi hemma och leker, ibland ska matte jobba och då följer jag med och vaktar bilen. En väldigt viktig uppgift om ni frågar mig. Bilen måste vara i exakt samma skick som när matte gick, det tycker jag är viktigt. Därför skäller jag på alla som kommer för nära, det har jag lärt mig alldeles själv.
När matte jobbat färdigt åker vi hem, bilen är i exakt samma skick som när hon gick så jag är nöjd. Mycket nöjd!
När vi är hemma igen brukar matte hänga upp tvätt. Väldigt märkligt tycker jag, varför ska det hänga så högt uppe? Jag brukar dra ner hennes strumpor och underkläder till henne igen, men då blir hon sur på mig. Hon brukar ta tag i strumpan som jag har i munnen och säga "loss".
Jag vet vad det ordet innebär, men jag vill ju bara hjälpa till!
Jag tittar på henne med stora stora ögon, och öronen så långt bak jag bara kan. Matte brukar säga att jag ser ut som en sälunge, det tycker jag låter gulligt så jag fortsätter att se ut så. Matte brukar pussa mig på nosryggen och mellan ögonen, det är det mysigaste jag vet, för då vet jag att hon älskar mig!
Matte älskar mig lika mycket som jag älskar mat.
Idag har varit en bra kväll ska ni veta, matte vispade grädde och då har jag lärt mig att jag får slicka visparna efteråt! Oj oj oj så gott det var.
Nu har jag inte tid att skriva mer, för jag och matte ska gå och lägga oss.
Ni vet, man måste ju gå och lägga sig för att den där klockan ska ringa på morgonen, och ni vet vad den innebär nu va? MAT!
Som avslut får ni se min absolut bästa selfie som jag tog häromdagen när det var snö. Jag älskar snö, efter mat.
/Gigz
Kommentarer
Skicka en kommentar