Ni vet den där när man ska prova en ny maträtt?
Jag hittade ett spännande recept på kyckling som både lätt gott och var enkelt att tillaga. Allt skulle ner i en braspanna och in i ugnen, plätt lätt med andra ord! Vad kan egentligen gå fel? Mycket skulle det visa sig.
I marinaden som skulle hällas över hela kalaset innehöll urkärnad, finhackad chili. Sagt och gjort, chilin kärnades ur och finhackades och ner i marinaden. Här någonstans går det snett. Jag kliar mig lite enkelt på näsvingen och råkar då samtidigt smeta ner hela näsborren med chili som jag har på fingrarna, och snacka om att det brände! Det brände så mycket att tårarna rann och jag blev helt oförmögen till att göra annat än att desperat försöka få bort det, vilket inte var helt enkelt ska jag säga. Jag fick skölja, snyta, skölja, snyta innan jag till sist fick bort det. JH kom gående in i köket och undrade vad jag sysslade med, han måste hört mina desperata snytningar och undrat vad i hela friden jag syssla med. Inte för att jag gav honom mycket svar, jag blängde bara tårögt med illrött huvud och fortsatte skölja, snyta, skölja, snyta.
En syn för gudarna det.
Maten? Nja, det blev faktiskt ganska tamt och menlöst om jag ska vara ärlig. Marinaden smakade jag inte mycket av, och någon sås fick jag inte till i ren glömska.
Jag ska finputsa detta recept och ge mig på det en gång till, för själva konceptet är både enkelt och nyttigt!
En färgexplosion, likt explosionen i min näsa.
Jag hittade ett spännande recept på kyckling som både lätt gott och var enkelt att tillaga. Allt skulle ner i en braspanna och in i ugnen, plätt lätt med andra ord! Vad kan egentligen gå fel? Mycket skulle det visa sig.
I marinaden som skulle hällas över hela kalaset innehöll urkärnad, finhackad chili. Sagt och gjort, chilin kärnades ur och finhackades och ner i marinaden. Här någonstans går det snett. Jag kliar mig lite enkelt på näsvingen och råkar då samtidigt smeta ner hela näsborren med chili som jag har på fingrarna, och snacka om att det brände! Det brände så mycket att tårarna rann och jag blev helt oförmögen till att göra annat än att desperat försöka få bort det, vilket inte var helt enkelt ska jag säga. Jag fick skölja, snyta, skölja, snyta innan jag till sist fick bort det. JH kom gående in i köket och undrade vad jag sysslade med, han måste hört mina desperata snytningar och undrat vad i hela friden jag syssla med. Inte för att jag gav honom mycket svar, jag blängde bara tårögt med illrött huvud och fortsatte skölja, snyta, skölja, snyta.
En syn för gudarna det.
Maten? Nja, det blev faktiskt ganska tamt och menlöst om jag ska vara ärlig. Marinaden smakade jag inte mycket av, och någon sås fick jag inte till i ren glömska.
Jag ska finputsa detta recept och ge mig på det en gång till, för själva konceptet är både enkelt och nyttigt!
En färgexplosion, likt explosionen i min näsa.
Kommentarer
Skicka en kommentar